Matematiker avfärdar 2000 år gammal myt om Parthenon

I över 2000 år har forskare hävdat att Parthenons subtila kurvor var en bedrift inom visuell ingenjörskonst: avsiktliga korrigeringar utformade för att få templet att framstå som helt rakt för det mänskliga ögat. En matematiker vid University of Oxford argumenterar nu för att denna långlivade tro saknar grund.

I en artikel som publicerades på onsdagen i Royal Society Open Science undersökte Alain Goriely 12 föreslagna optiska korrigeringar som tillskrivits arkitekterna bakom Parthenon på 400-talet f.Kr. Han fann att de påstådda illusionerna antingen inte existerar eller är för små för att kunna uppfattas under normala förhållanden.news.artnet+2

"Det finns otillräckliga historiska bevis och inga vetenskapliga bevis för det extraordinära påståendet att förfiningarna i Parthenon implementerades som optiska korrigeringar," skrev Goriely.news.artnet

Myterna avfärdas

Det mest framträdande påståendet rör Parthenons stylobat, eller bas, som bildar en svag båge som stiger ungefär 6 centimeter i mitten istället för att ligga helt plant. Enligt en långvarig teori motverkade denna kurva en illusion av att långa horisontella linjer ser ut att hänga. Gorielys beräkningar visade att ingen sådan illusion skulle vara synlig för en betraktare.newscientist+1

Han tog även upp pelarnas entasis: en svag utbuktning på mitten som sägs förhindra att de ser insnörda ut. Utbuktningen mäter bara 18 millimeter, en skillnad som Goriely fann vara i praktiken omöjlig att uppfatta på typiska avstånd. "Dessutom, när den väl uppfattas, registreras den av ögat som en utbuktning snarare än som en korrigering," skrev han.iflscience+1

Marge Livingstone, en neuroforskare som studerar visuell perception vid Harvard Medical School, höll med om förklaringen om dränering för den böjda basen. "Jag tror att det måste ha varit för dränering, precis som på vägar," sa hon till New Scientist.newscientist

En romersk ursprungshistoria

Goriely spårade myten till skrifterna av Vitruvius, den romerske arkitekten och ingenjören som beskrev dessa antagna korrigeringar i "De architectura" ungefär 400 år efter att Parthenon färdigställdes år 432 f.Kr. Vitruvius, noterade Goriely, var "ökänd för att ha missförstått många aspekter av grekisk arkitektur". Idéerna fick förnyad auktoritet under 1800-talet när Francis Penrose gjorde precisa mätningar på Akropolis, och teorin om optisk korrigering blev arkitektonisk kanon.iflscience+1

Myten har visat sig vara anmärkningsvärt seglivad. Goriely testade moderna AI-chattbottar, inklusive ChatGPT, Gemini och Claude, och fann att var och en upprepade förklaringen om optisk korrigering som ett etablerat faktum.greekreporter

Enklare förklaringar

Istället för sofistikerad visuell ingenjörskonst föreslog Goriely att Parthenons egenskaper tjänade praktiska eller estetiska syften. Den böjda basen hjälpte sannolikt till med dränering av regnvatten, medan pelarnas mjuka form kanske helt enkelt framstod som mer organisk och tilltalande för antikens byggare som arbetade utan någon formell teori om synen. Han tillskrev mytens fortlevnad till vad han kallar "den suveräna kunskapsvillfarelsen": tendensen att idealisera de gamla grekerna som om de besatt en vetenskaplig förståelse som kunde mäta sig med vår egen.news.artnet+2

Han avslutade med en skarpt formulerad inbjudan: "Lita på dina egna ögon och ifrågasätt vad du ser".news.artnet