Studie visar att forntida hällristningar av älg förvandlades till vargliknande figurer

En nyligen genomförd studie av Dr. Esther Jacobson-Tepfer, publicerad i Cambridge Archaeological Journal, undersöker hur hällristningar av älg i mongoliska Altaj förändrades över tid, där realistiska avbildningar gradvis utvecklades till förvrängda, vargliknande figurer som speglar föränderliga kulturella och miljömässiga influenser i förhistoriska samhällen.

Förvandlingsprocessen i mongoliska Altaj

Förvandlingen av älgavbildningar i hällristningarna i mongoliska Altaj avslöjar en fascinerande kulturell evolution som sträcker sig över tusentals år. Under den tidigaste perioden (sen-paleolitikum, för cirka 12 000 år sedan) avbildade konstnärer älg med anmärkningsvärd realism, och visade dem i profil med anatomiskt korrekta horn och proportioner tillsammans med annan istidsfauna som ullhårig noshörning och mammut. Dessa tidiga framställningar speglade en tid då regionen var tungt skogsklädd och gav ideala habitat för stora viltarter som jägar- och samlarsamhällen var beroende av.anthropology+2

Allt eftersom klimatet förändrades och mänskliga samhällen utvecklades mot nomadisk boskapsskötsel under bronsåldern och tidig järnålder, genomgick älgavbildningarna dramatiska stilistiska förändringar. Den en gång realistiska älgen förvandlades gradvis till hybrida former med fågelliknande näbbar, överdrivna axlar och rudimentära ben. Under turkisk tid (700–900-talet e.Kr.) hade älgen i princip försvunnit från hällristningsrepertoaren, ersatt av andra djur som var mer relevanta för den stäppbaserade ekonomin. Denna förvandlingsprocess, dokumenterad vid UNESCO-världsarv som Tsagaan Salaa och Upper Tsagaan Gol, ger en exceptionell inblick i hur föränderliga miljöer och kulturella praktiker påverkade konstnärliga uttryck under 12 000 år av mänsklig utveckling i de nordvästra Altajbergen.youtube+3

Dr. Jacobson-Tepfers arkeologiska fynd

Dr. Esther Jacobson-Tepfers banbrytande arbete i Altajbergen i Mongoliet har gett extraordinära arkeologiska upptäckter som sträcker sig över 12 000 år av mänsklig historia. Efter nästan två decennier av fältarbete under utmanande förhållanden dokumenterade hon och hennes team tusentals stående stenar, altare, bildstenar och hällristningskoncentrationer över 22 000 kvadratkilometer av nordvästra Mongoliets bergsterräng. Hennes forskning avslöjade den "extraordinära integrationen mellan mänsklig kultur och landskap", och demonstrerade hur forntida monument medvetet placerades för att skapa meningsfulla relationer med omgivningen.news.uoregon+1

De arkeologiska fynden är särskilt koncentrerade i provinsen Bayan-Ölgij, med rika platser längs dalar som löper ner från den höga bergskam som skiljer Mongoliet från Ryssland och Kina, runt stränderna av sjöarna Khurgan och Khoton Nuur, och utspridda genom avrinningsområdena Sagsay och Khargantin Gol. Jacobson-Tepfer arbetade tillsammans med sin man Gary Tepfer, vars expertis inom fotografi och bergsklättring visade sig vara ovärderlig, och dokumenterade hur dessa forntida verk inte var slumpmässigt placerade, utan noggrant orienterade för att rikta uppmärksamheten över landskapet eller "binda samman huvudelement i den större naturmiljön till en meningsfull ordning". Hennes bidrag ledde till utnämningen av två UNESCO-världsarv och gav henne Mongoliets högsta utmärkelse, Kublai Khan-guldmedaljen, för bevarandet av nationens kulturarv.phys+3

Akustiska egenskaper hos hällristningsplatser

De akustiska egenskaperna hos hällristningsplatser i Altaj-regionen avslöjar fascinerande kopplingar mellan ljud och forntida konstnärliga uttryck. Nyligen genomförd psykoarkeoakustisk forskning i sibiriska Ryssland undersökte om hällristningsplatser besitter distinkta akustiska avtryck som framkallar specifika emotionella och perceptuella responser hos lyssnare. Studier fann att känslor av "närvaro", "närhet" och "spänning" påverkades avsevärt av den akustiska miljön vid hällristningsplatser jämfört med liknande platser utan konst. Dessa effekter tillskrevs skillnader i efterklang mellan platserna.pmc.ncbi.nlm.nih+1

I området vid nedre Chuya-floden i ryska Altaj avslöjade systematiska akustiska tester att hällristningsplatser konsekvent uppvisade höga nivåer av tal- och musiktydlighet, med ett direkt samband mellan positiv ljudstyrka och placeringen av ristningarna. Detta tyder på att forntida samhällen kan ha valt dessa platser medvetet för sammankomster som involverade ritualer, ljudskapande och historieberättande. Den akustiska betydelsen av dessa platser stämmer överens med etnografiska berättelser som beskriver hur naturliga och övernaturliga entiteter i Altaj-kulturen är förbundna genom ljud, med sånger som imiterar naturliga ljud och naturen som interagerar med mänskliga ljud genom fenomen som ekon. Detta akustiska förhållande påverkade sannolikt den upprepade användningen av dessa platser under generationer, från neolitikum (ca 3000 f.Kr.) genom turkisk tid (ca 500 e.Kr.) och framåt.osf+2