Emily Kam Kngwarray hedras i banbrytande utställning på Tate Modern

Tate Modern anordnar Europas första stora separatutställning tillägnad Emily Kam Kngwarray (ca 1914–1996), en av de mest extraordinära gestalterna inom internationell samtidskonst, och visar över 70 verk av den äldre Anmatyerr-kvinnan som översatte sitt ceremoniella och andliga engagemang med förfäders land till levande textilier och monumentala målningar.

Anmatyerr kulturella traditioner

Anmatyerr-folket upprätthåller rika ceremoniella traditioner som är djupt kopplade till deras förfäders land i centrala Australien. Deras kulturella praktik styrs av "Anmatyerr-lag", som har förblivit oförändrad till skillnad från "den vite mannens lag", och etablerar släktskapsförhållanden som förbinder människor som grenar på ett enda träd, med förfäder som rötter, äldre som grenar och barn som ny tillväxt. Dessa ceremoniella traditioner inkluderar distinkta manliga och kvinnliga praktiker: män utför ceremonier som kallas akiw och anmanty under initieringsritualer, medan kvinnors ceremonier vanligtvis består av korta verser ackompanjerade av symbolisk dans och målade kroppsdesigner, där varje vers hyllar en viss plats eller förfädersväsen.insidecotton+2

Centralt i Anmatyerr-kulturen är kopplingen mellan ceremoni, sång och land. Heliga drömstigar, som Kwaty (Regndrömmen), går genom Anmatyerr-land med förvaltarskap som innehas av äldre män. Det samhällsledda projektet Anengkerr Anmatyerr Ingkantety har uppstått för att dokumentera och bevara dessa traditioner, med fokus på att skapa ceremoniella sköldar dekorerade medan man sjunger relevanta sånger för specifika landområden. Trots moderna påtryckningar fortsätter många sångtraditioner att föras vidare bland de cirka 3 000 Anmatyerr-språkbrukarna, som upprätthåller sitt språk som förstaspråk och använder sina ceremonier som en kreativ strategi för att hantera livets utmaningar och hävda sin kulturella identitet under det tjugoförsta århundradet.ingkantety+4

Övergång från batik till duk

Emily Kam Kngwarray började sin konstnärliga resa med att skapa batikverk, och arbetade med denna indonesiska resist-teknik från 1977 till 1988 som en del av en gemenskapsaktivitet som introducerades för Utopia-kvinnor genom ett vuxenutbildningsprogram. Dessa tidiga textilverk – präglade av lager på lager av linjer, prickar och fritt flytande märken – gav en avgörande grund för hennes senare målarstil. Genom att arbeta utomhus med siden eller bomull utsträckt över knäna och vax uppvärmt i kärl över öppna eldar, utvecklade Kngwarray en distinkt expressionistisk stil med djärva penseldrag som refererade till hennes kulturella berättelser och koppling till landet.collection.powerhouse+1

År 1988 gjorde Kngwarray en avgörande övergång till akrylmåleri på duk, och angav praktiska skäl, inklusive att målning var "enklare" och passade hennes sviktande syn. Detta skifte markerade början på en extraordinär konstnärlig revolution, även om hennes tidiga dukverk tydligt visade inflytandet från batiktekniker genom överlagrade färger och bilder som påminde om vaxlagring. Övergången gav henne större gestural frihet – större dukramar och längre penslar utökade hennes räckvidd, medan hennes ceremoniella erfarenhet av att "måla upp" kroppar med mald ockra informerade hennes flytande uttrycksfullhet. Även om hennes batik-arv tillfälligt drog sig undan, existerar viktiga kopplingar mellan båda medierna, med flera storskaliga batikverk som nu finns i stora samlingar, inklusive ett 112 x 1000 cm sidenverk från 1988 som kommer att ingå i Tate Moderns 2025-undersökning.pacegallery+2

Alhalker förfäders land

Alhalker, beläget i Sandover-regionen i Northern Territory, Australien, var Emily Kam Kngwarray födelseplats och förfäders hemland. Detta heliga land blev senare en del av det som nu är känt som Utopia-kreatursstationen, där de första vita pastoralisterna etablerade egendomar där i början av 1920-talet. Kngwarray djupa koppling till Alhalker informerade hela hennes konstnärliga praktik, där landets säsongsbetonade förvandlingar – särskilt den dramatiska översvämningen efter torka som täcker öknen med vilda blommor – blev centrala teman i hennes arbete.tate+3

Den monumentala Alhalker-sviten, som består av 22 dukar, står som en av Kngwarray största prestationer, och hyllar både det fysiska landskapet och de andliga krafter (Altyerr) som genomsyrar det. Med hennes egna ord: "Alhalker-land är vårt – likaså anwerlarr-yam. Jag målar min växt, den jag är uppkallad efter – de frön jag är uppkallad efter. Kam är namnet. Kam." Denna djupa kunskap om landet, inklusive dess vitala växtföda (mern angerr), reflekterar Kngwarray roll som en Anmatyerr-matriark och väktare av Alhalker, ett ansvar hon kanaliserade in i tusentals konstverk från 1977 fram till sin död 1996.nga+4