Vintergatans yttre armar är längre bort än man trott, visar NASA

NASAs Chandra X-ray Observatory och ESAs XMM-Newton har funnit att två av Vintergatans yttre spiralarmar ligger upp till 10 % längre bort från jorden än vad astronomer tidigare trott, en upptäckt som kan leda till revideringar av modeller för vår galax struktur.

Röntgenekon som kosmiska måttstockar

Forskningen, som publicerades i tidskriften Astronomy & Astrophysics, använde en teknik baserad på röntgenekon från gammablixtar – korta, intensiva strålningsblixtar som härrör från långt utanför Vintergatan. När röntgenstrålar från dessa blixtar färdas genom galaxen sprids de mot stoftkorn som är koncentrerade i spiralarmarna, vilket skapar expanderande ringar som är synliga för rymdbaserade röntgenteleskop.esa+2

Genom att mäta den vinkelmässiga storleken och expansionshastigheten hos dessa ringar kan forskare med precision beräkna avståndet till de mellanliggande stoftmolnen. Teamet studerade ringar som producerats av tre gammablixtar: GRB 221009A, GRB 160623A och GRB 031203.cosmos.esa

Revidering av den galaktiska kartan

Medan observationerna bekräftade det tidigare kända avståndet till Perseus-armen, avslöjade de att både den yttre Scutum-Centaurus-armen och den yttre armen är ungefär 10 % mer avlägsna än vad tidigare uppskattningar indikerade. I riktningen för en av blixtarna mättes den mest avlägsna armen till ungefär 62 000 ljusår från jorden.chandra.harvard+2

Teamet uppskattade också att ett stoftmoln i den mest avlägsna armen sträcker sig cirka 3 500 ljusår tvärs över. Studien noterade att även små procentuella förändringar i avstånd på sådana skalor översätts till stora absoluta förskjutningar, vilket understryker hur mycket som fortfarande är osäkert om de yttre delarna av Vintergatan.newswise

Varför det är viktigt

Att kartlägga vår egen galax är notoriskt svårt eftersom vi observerar den inifrån. Traditionella metoder för avståndsmätning medför stora osäkerheter för avlägsna strukturer. Röntgenekotekniken erbjuder en mer direkt geometrisk ansats, och ESA beskrev resultatet som en demonstration av metodens kraft för att utforska delar av Vintergatan som annars är svåra att nå. Fynden tyder på att astronomer kan behöva justera sin förståelse av galaxens totala utsträckning och massfördelning.esa