Äldsta grekiska marmoraltaret i västra Medelhavet funnet i Spanien

Arkeologer från Institutet för arkeologi i Mérida har upptäckt vad som anses vara det äldsta grekiska marmoraltaret i västra Medelhavet vid den tartessiska platsen Casas del Turuñuelo i sydvästra Spanien, daterat till 400-talet f.Kr. och tillverkat av prokonnesisk marmor från ön Marmara i dagens Turkiet.

Ursprunget till den prokonnesiska marmorn i detta stycke

Prokonnesisk marmor, materialet som altaret i Casas del Turuñuelo är tillverkat av, härstammade från antika Prokonnesos (moderna Marmaraön) i Marmarasjön, Turkiet. Denna karaktäristiska vitmarmor med medelgrov till grov kornstorlek, ofta med karakteristiska grå strimmor, var en av de mest utvunna och distribuerade marmortyperna under antiken. Öns stenbrott täcker ett imponerande område på över 40 km², centrerat kring hamnen i Saraylar, som fungerade som det primära exportnavet för detta eftertraktade material.marmoraasiatica.uw+1

Utnyttjandet av marmorn började så tidigt som under den arkaiska perioden (500-talet f.Kr.), med anmärkningsvärda tidiga användningsområden som det första Artemision i Efesos och fasaden till Mausolos palats i Halikarnassos. Även om altaret som hittades i Spanien representerar ett sällsynt exempel från västra Medelhavet, användes prokonnesisk marmor flitigt över hela den antika världen i prestigefyllda projekt, inklusive Hagia Sofia och Blå moskén i Istanbul, Artemistemplet i Efesos, Maxentiusbasilikan och Septimius Severus-bågen i Rom. Marmorns utbredda distribution, trots att den inte matchar kvaliteten hos Luna- eller Parian-marmor, vittnar om stenbrottens strategiska läge med utmärkt sjötillgång, vilket gjorde det ekonomiskt lönsamt att transportera detta tunga material över stora avstånd.artofmaking+3

Tartessisk-grekiska handelsnätverk

Upptäckten av det grekiska marmoraltaret i Casas del Turuñuelo ger övertygande bevis på sofistikerade handelsnätverk mellan den tartessiska civilisationen och den grekiska världen. Denna inlandsplats, som ligger långt från typiska kusthandelsplatser, innehöll inte bara det prokonnesiska marmoraltaret, utan även atenska dryckesbägare, makedoniskt glas och fragment av skulpturer i pentelisk marmor. Dessa fynd utmanar den traditionella synen på Tartessos som bara en passiv mottagare av grekisk och fenicisk kultur, och avslöjar istället ett samhälle med omfattande medelhavsförbindelser och betydande ekonomisk makt.arkeonews+1

Förekomsten av sådana värdefulla importerade varor djupt inne på den iberiska halvön visar att tartessiskt inflytande sträckte sig långt bortom kustområdena, med grekisk keramik funnen så långt norrut som Cabezo de Alcalá i Aragonien. Tartesserna utnyttjade sin mineralrikedom – särskilt metaller och malm – för att etablera dessa långtgående handelsförbindelser. Deras kommersiella sofistikering bevisas ytterligare av platsens ekonomiska infrastruktur, inklusive ugnar, vävtyngder, spannmålskvarnar och en sällsynt drejskiva i brons, som belyser de varierade produktionsaktiviteter som stödde deras deltagande i medelhavsutbytesnätverk. Detta komplexa handelssystem transformerade slutligen det tartessiska samhället, då de snabbt antog österländska byggstilar, konstformer och kulturella sedvänjor samtidigt som de bibehöll sin särpräglade identitet.factcheck.afp+1

Datering till 400-talet f.Kr.

Dateringen av altaret till 400-talet f.Kr. placerar det inom en betydande period av grekisk kulturell expansion över hela Medelhavet. Arkeologisk analys bekräftar denna tidsram baserat på altarets stilistiska drag och kontexten för fyndet tillsammans med andra samtida föremål vid Casas del Turuñuelo. Denna datering gör det inte bara till det äldsta grekiska marmoraltaret i västra Medelhavet, utan också ett sällsynt exempel på asiatisk marmor funnet så långt in i landet på den iberiska halvön.greekreporter+2

Altarets kronologi stämmer överens med blomstringstiden för den tartessiska kulturen, som frodades i södra Iberien mellan 700- och 400-talet f.Kr. Den ceremoniella placeringen bland lyxartiklar, inklusive attiska keramiska koppar, förstärker den rituella betydelsen av platsen under denna period. Denna tidpunkt är särskilt anmärkningsvärd då den representerar höjdpunkten för grekiskt inflytande i regionen före den slutliga framväxten av romersk makt, i likhet med andra hellenistiska kulturartefakter funna på andra håll i Medelhavet, såsom altaret som upptäcktes vid Segesta på Sicilien.arkeonews+2