8 000 år gammal benflöjt funnen i Iran avslöjar tidiga musikaliska traditioner

En extraordinär benflöjt som dateras över 8 000 år tillbaka har dykt upp från Irans arkeologiska plats Sang-e Chakhmaq, vilket ger en sällsynt inblick i mänsklighetens tidigaste musikaliska traditioner och visar det anmärkningsvärda hantverket hos neolitiska samhällen som bebodde denna betydelsefulla bosättning under övergången från förkeramisk till keramisk neolitikum.

Utgrävningsplatsen Sang-e Chakhmaq

Sang-e Chakhmaq (även känd som Tappeh Sang-e Chakhmaq eller "Flintkullen") är en betydelsefull neolitisk arkeologisk plats belägen cirka 1 km norr om byn Bastam i Irans norra Semnan-provins, inbäddad på den sydöstra flanken av Elburzbergen. Platsen upptäcktes 1969 av Seiichi Masuda och består av två kullar – östra och västra – som grävdes ut mellan 1971–1977 av ett team från Tokyo University of Education (nu Tsukuba University). Dessa utgrävningar avslöjade en oavbruten kulturell sekvens som sträckte sig över cirka 1 500 år, från 7:e till början av 5:e årtusendet f.Kr., och dokumenterade den avgörande övergången från förkeramisk till keramisk neolitikum.Wikimedia Foundation, Inc.+3

Den västra kullen, som är cirka 3 meter hög med en diameter på 80 meter, innehåller fem kulturella lager, där nivåerna 2-5 representerar den aceramiska neolitiska fasen. Utgrävningar avtäckte stora hus av lersten med putsade golv, zoomorfa och antropomorfa figurer, benverktyg, flintredskap och obsidianblad. Samtidigt gav den östra kullen keramiska faser med keramik som liknade Turkmenistans Djeitun-kultur och Irans Sialk-stilar, tillsammans med tidiga kopparföremål som markerade övergången till kalkolitisk livsstil. Nyare studier av skärblad från platsen har avslöjat bevis på avancerade tekniker för odling av spannmål, vilket tyder på att detta var pionjärbönder som bosatte sig i området med domesticerade grödor och etablerade jordbrukskunskap.ac+2

Neolitisk musikalisk teknologi

Neandertalarflöjten som upptäcktes i Sloveniens Divje Babe-grotta representerar världens äldsta kända musikinstrument, daterat till cirka 50 000–60 000 år sedan enligt ESR-dateringsmetoder. Gjord av vänster lårben från en ung grottbjörn med fyra genomborrade hål, utmanar denna anmärkningsvärda artefakt tidigare uppfattningar om neandertalarnas förmågor. Arkeologiska experiment tyder på att neandertalare skapade dessa hål genom att använda ett spetsigt stenverktyg för att skära ut en liten fördjupning, och sedan sticka hål med en benstans – en teknik som visar sofistikerat hantverk.Classic FM+1

Även om statusen för Divje Babe-flöjten har utlöst debatt bland forskare (vissa hävdar att hålen orsakades av djurbett), går den tusentals år före andra bekräftade uråldriga instrument. Senare exempel inkluderar Hohle Fels-flöjten (cirka 35 000 år gammal, gjord av gam-radiusben) och Geissenklösterle-flöjterna (42 000–43 000 år gamla, gjorda av fågelben och mammutelfenben) som upptäcktes i Tysklands schwabiska grottor. Dessa instrument tyder på att tidiga människor använde musik för social bindning, vilket potentiellt underlättade befolkningstillväxt och geografisk expansion. Förmågan att skapa så sofistikerade instrument indikerar att förhistoriska människor besatt anmärkningsvärd teknologisk innovation, konstnärligt uttryck och kulturell komplexitet långt tidigare än tidigare erkänt.Wikimedia Foundation, Inc.+3

Hantverk med fågelben

De 12 000 år gamla Natufiska flöjterna som upptäcktes vid Eynan-Mallaha i norra Israel representerar en anmärkningsvärd prestation inom förhistoriskt hantverk. Dessa miniatyrinstrument, utskurna ur vingbenen från krickor och sothöns, har noggrant placerade fingerhål och munstycken som producerar ljud som efterliknar ropen från rovfåglar som tornfalkar och sparvhökar. Natufiernas medvetna val av specifika fågelben trots att de hade tillgång till större arter tyder på en sofistikerad förståelse för akustik, eftersom bendimensionerna direkt påverkade ljudproduktionen. Bevis på rester av röd ockra indikerar att dessa flöjter var målade, medan slitage märken tyder på att de kan ha burits i snören.Phys.org+4

Hantverket som visas i dessa instrument avslöjar Natufiernas tekniska sofistikering och konstnärliga känslighet. Med en storlek på bara 65 mm på det största stället är detta "några av de minsta förhistoriska ljudinstrumenten kända idag". Deras upptäckt representerar en viktig milstolpe som de första ljudinstrumenten identifierade från näröstlig förhistoria, där forskare noterar att den olika storleken på hålen "kan ha gjorts med flit för att påverka luftflödet". Detta bevis på medveten ljudmanipulation markerar det forskare anser vara "en betydande förändring i mänsklighetens historia" och belyser övergångsperioden då jägare och samlare började anta jordbrukslivsstil.Archaeology Magazine+3